När paniken griper tag!

Igår när jag tittade runt på mina sociala medier fick jag se ett inlägg om ett försvunnet spädbarn i en barnvagn. Med en klump i magen klickade jag mig snabbt vidare till Aftonbladet för att se vad det handlade om.
 
Mycket riktigt hittade jag där en artikel om ett spädbarn på 6 månader som hade försvunnit i sin vagn utanför en förskola i Göteborg. Mamman hade lämnat sitt sovande barn i vagnen precis utanför förskolan när hon skulle in och hämta storasyster. När de kom ut och skulle gå hem så var barnvagnen borta, ni kan läsa mer om detta här om ni missat det. Tack och lov fann polisen med hjälp av allmänheten barnet välbehållet efter lite drygt 2 timmar!
 
Detta grep tag i mig på ett personligt plan då jag så många gånger lämnat Moa sovandes i vagnen utanför förskolan(visserligen innanför grindarna men fortfarande utanför förskolan) när jag hämtat Astrid. Tack och lov har ju vagnen alltid stått kvar med mitt älskade barn i när vi kommit ut igen, precis som det ska vara. För det är ju ingen människa som har rätt att ta någonannans barn. Men i dagens samhälle vet man inte, man kan tyvärr inte alltid lita på sina medmänniskor. Det finns många som mår dåligt av olika anledningar, som är påverkade av droger, som inte är i sina sinnes fulla bruk och som inte handlar rationellt. Tyvärr ser vårt samhälle ut så idag men tack och lov är det inte ofta barn försvinner under sådana former som igår. Jag lider verkligen med föräldrarna till detta barn, jag kan bara föreställa mig paniken hon måste ha känt när vagnen helt plötsligt var spårlöst försvunnen. Jag tror inte det går att föreställa sig fullt ut om man inte själv har barn men det måste vara den absolut värsta känslan man kan uppleva som förälder. Man måste hinna tänka så många hemska tankar innan de, som i detta fall, fick veta att barnet var återfunnet och välbehållet.
 
 
 
Denna händelse fick mig att tänka på mina egna barn som jag så ofta haft sovandes utomhus i vagnen för att de sover så gott i friska luften. Jag har, tragiskt nog, tänkt den fruktansvärda tanken vid några tillfällen "tänk om någon skulle komma och ta mitt barn nu när hon ligger ute och sover". Förstå vilken panik!? Att dessa tankar överhuvudtaget funnits hos mig ger mig ett sting av obehag, är det såhär vårt samhälle ser ut idag? Ska vi behöva oroa oss för att inte få ha våra barn ifred? Kanske inte ens på din egen tomt? Ska vi inte kunna ha barnen sovandes i vagnen när vi springer in på förskolan precis innanför fönstret för att storasyskonet utan att någon inkräktar på familjens säkerhet? 
 
Jag hoppas för allt i världen att detta inte ska bli vanligare, men tyvärr känns det inte som att det kanske var sista gången något liknande kommer hända. Samhället idag känns inte alltför säkert många gånger och det krävs krafttag för att man ska kunna känna sig mer trygg såväl när det gäller ens barn eller sin egen säkerhet. Ingen borde behöva känna rädsla av att vistas ute när mörkret tränger sig på men tyvärr är det många, inklusive mig själv, som känner en otrygghet då. Idag skulle jag tro att det är många föräldrar som tänker en extra gång innan de lämnar sitt barn ensamt i en vagn utomhus, både medvetet och omedvetet, trots att detta borde vara en självklarhet att man ska kunna göra. Min dotter ligger just nu och sover i sin vagn utanför vårt hus med en babywatcher kopplad till sig så jag hör så fort hon vaknar eller något ljud närmar sig vagnen. En trygghet för mig som ändå gör att jag har lite extra koll på henne när jag inte har henne i min direkta närhet även om hon ligger på vår tomt!
 
Till de som i princip smutskastade den drabbade mamman igår för att hon hade lämnat barnet i vagnen utanför förskolan genom att skriva saker som att "hon fick skylla sig själv när hon lämnar sitt barn obevakat" osv. Skäms på er!! Vad är det för fel på er? Tror ni inte att hon redan mådde så dåligt som man någonsin kan göra? Det är inte på något sätt mammans fel, ni som anser det har säkert inga egna barn alternativt så har ni ingen uppfattning om hur förskolor idag fungerar. Det finns inte plats i förskolans hall eller kapprum för alla småsyskons vagnar, de smutsar även ner så i verkligheten fungerar det inte att alltid ta med sin småsyskonen in. Det här är inte på något sätt mammans fel och jag tycker det är tragiskt att andra människor ska ge sig på den utsatta mamman! På något vis så finns det alltid folk som ska trycka ner andra mammor när det är något som de själva inte anser vara okej. Alla föräldrar gör så gott de kan och denna mamma har inte gjort något fel!! Skärpning hörrni! Vad sägs om att lyfta, stötta och peppa varandra istället för att alla ska få bli de bästa föräldrar till sina egna barn istället!?
 
Vad tycker ni om hela denna diskussion? Ni som har barn, hur har ni gjort när ni lämnat respektive hämtat på förskolan? Sover ditt barn ute eller inne? 
Posted in: Tänkvärt



Maybe I just need a good one

 
 
 
Hej fina du!
 
Nu var det ett tag sedan jag kikade in här igen. Vet inte riktigt varför men det har bara inte blivit av och det har känts skönt. Nu börjar det dock rycka lite i bloggnerven igen och jag är sugen på att dra igång igen. Vi får se i vilken omfattning, men jag brukar sällan göra något halvdant utan bestämmer jag mig för att göra något brukar jag göra det 100% så gissar att det blir så även denna gång!
 
Sedan vi hördes senast har vår lilla tjej Moa skolats in på förskolan och denna vecka är den första "riktiga" vecka då både jag och sambon jobbar. Så en ny vardag börjar nu, dock kom den av sig direkt då sambon är sjuk men tjejerna är på förskolan och jag ska strax hämta hem dem. Jag vet att jag i slutet av förra året skrev att jag skulle dela med mig av ett inlägg om mina tankar kring förskolan inför att Moa skulle börja, det blev uppenbarligen inte av men tänker mig att jag ska skriva ihop ett inlägg med mina tankar nu när hon börjat. För det är mycket känslor och tankar från mig som mamma, jag har även en tendens att tänka mycket när jag väl kommer igång så självklart finns där ett uns av dåligt samvete(don´t know why, så onödigt!).
 
Jag har sett att ni är en trogen skara som kikat in här även när jag varit spårlöst försvunnen, ni är underbara och guld värda! Jag vill gärna ha er hjälp med vad ni skulle vilja se för inlägg framöver? Självklart kommer jag dela med mig av vår nya vardag, mina outfits och sånt som händer i livet. Men hit me med idéer och tankar ni har kring min blogg.
 
Vad vill du se mer av här i bloggen? 
 
Nu ska jag svepa sista slurken kaffe och sen bege mig mot förskolan och mina älskade busfrön♥
Posted in: Allmänt



2019

 
Min fina familj på nyårsafton♥
 
Mysiga stunder i Hudiksvall
 
 
Hej på er!
 
Hur mår ni? Jag har börjat detta året med en envist ond hals som inte alls vill släppa taget, har även fått ont i högra örat. Hade tänkt ringa vårdcentralen idag då det hållit i sig i lite drygt 2v men idag känns det lite bättre och lite lättare att svälja så jag avvaktar lite så får vi se!

Igår kväll kom vi hem från våra vänner uppe i Hudiksvall där det blev lite pulka/snowraceråkning, grillning av korv över öppen eld nere på stranden, massa lek barnen emellan, god mat, god dricka och härligt umgänge! En mycket härlig start på nya året!
 
Nyåret firades in med två av sambons syskon och deras familjer. Vi ordnade förrätten som var lite blandade snittar, hans syster stod för varmrätten som var ädelostfylld kycklingfilé med en varm och krämig spenat- och tomatsallad och hans storebror stod för efterrätten som var hallon- och passionsfruktscheesecake med kladdkaksbotten, fantastiskt gott!
 
Helt galet att det är nytt år igen, samtidigt som det känns som att det är skönt att ha ett blankt blad framför sig att fylla med upplevelser och umgänge. Förhoppningsvis kommer detta bli ett härligt år! 2018 var ett väldigt blandat år med både kärlek, lycka och sorg. Vi hoppas på att slippa sorgbiten detta år!
 
Idag ska vi handla då kylen ekar tomt efter att vi varit borta och sedan blir det en tripp till biblioteket för att lämna tillbaka lite böcker och låna lite nytt. Astrid är väldigt laddad för detta!
 
Vad ska ni göra denna lördag?
Posted in: Allmänt, Barn