När glädje blir till rädsla

Året 2017 var ett fantastiskt år på så många vis, men även ett av de tuffaste och jobbigaste åren på länge. En av de finaste och mest underbara händelserna förra året var självklart när vår fjärde familjemedlem kom till världen. Astrid fick en lillasyster och vi blev föräldrar till ännu en fantastisk liten tjej. Men ibland blir allt inte riktigt som man tänkt sig, inte visste vi att vår bebisbubbla och lycka kort efter förlossningen skulle bytas mot rädsla och oro.
 
Jag har inte tidigare skrivit om detta då jag själv behövt bearbeta allt och landa i tillvaron och livet. Men nu känner jag att jag är redo att dela med mig av detta!
 
Det var söndag och vi hade varit på kalas hemma hos sambons syster med resten av familjen. Moa hade samma dag blivit en vecka gammal och vi hade så smått börja landa i att få vara hemma tillsammans alla fyra. På kvällen när vi skulle gå och lägga oss var Moa för första gången otröstligt ledsen, vi trodde att det var magen som krånglade och vi sa även till varandra att kanske får vi en tjej med kolik denna gång(då kolik ofta brukar börja visa sig när bebisen blir runt 1v). Det var en tuff natt med ledsen bebis som bara sov korta stunder och sedan vaknade om vartannat. På morgonen fortsatte den ledsna bebisen som innan varit väldigt nöjd och glad så trots att det bara gått en vecka så kände vi inte alls igen vår lilla tjej. Jag kände ett litet styng av oro i magen och under tidiga förmiddagen tyckte jag att hon började kännas lite varm också, när jag kontrollerade tempen visade den på 38,6°. Då blev jag genast orolig för bebisar under 3mån ska inte ha feber överhuvudtaget och om de får feber brukar det många gånger stå för något allvarligt så varningsklockorna skränade högt i mitt huvud vill jag lova.
 
 
När jag fick se tempen ringde jag direkt till 1177 som hänvisade mig till BB som i sin tur hänvisade mig till barnmedicinakuten. Så efter ett par telefonsamtal inte kom fram dit jag ville/borde ringde vi hit min mamma som fick ta hand om Astrid och sedan slängde vi oss i bilen och åkte upp till barnakuten. Väl där fick vi komma in nästan direkt och vi fick snabbt träffa en läkare som undersökte Moa grundligt och höll oss under uppsikt ett par timmar under dagen medan de tog mängder med olika prover. Då febern höll sig runt 38,5-38,6 under hela tiden vi var på akuten samt att hennes prover inte visade något direkt avvikande kom vi överrens om att vi skulle få åka hem och få komma tillbaka till akuten morgonen därpå för kontroll av prover igen. Dock sa läkaren att vi var tvugna att komma tillbaka till akuten direkt om vi blev oroliga för henne av någon anledning eller om febern steg till 39° eller mer. Så vi åkte hem och lagade lite mat(vi hade inte ätit sedan frukost och vi kom hem vid 16-tiden). Under eftermiddagen/kvällen blev lilla Moa bara mer och mer varm så vid nästa kontroll av tempen bara drygt 2-3h efter vi kommit hem visade den på 39,3° så då var det bara att packa en väska till mig och Moa och åka till akuten igen. 
 
Där fick vi träffa en ny läkare som dock hade blivit informerad om vårt fall av läkaren vi träffade på dagen. Hon undersökte henne ännu en gång och sedan blev vi inlagda på barnavdelningen. När vi kom dit fick hon flytande alvedon vilket kändes bra och sedan fortsatte kontroll av temp och prover under natten då den lilla tjejen tempade hela 40,2°. Usch vad jag tyckte synd om henne och då visste vi fortfarande inte varför hon hade hög feber. Dagen därpå togs ännu fler prover, man satte en liten nål i handen på lillan och på eftermiddagen fick vi äntligen svar på vad det var som gjorde vårt lilla hjärta så dålig. Hon hade fått en hjärnhinneinflammation av ett virus, jag blev både lättad och smått chockad när vi fick svaret. Lättad då det "bara" var virus då hjärnhinneinflammation orsakade av bakterier kan vara direkt livsfarlig och dödlig och chockad då man inte tror att så små bebisar kan få sådana sjukdomar. Läkaren sa att vi måste ha haft en väldig otur då det är väldigt ovanligt men de sa också att vår lilla Moa var en stark bebis som kämpade på otroligt duktigt under denna sjukdomsperiod. Läkarna funderade kring om hon kunde ha blivit smittad av något på förlossningen eller BB. Personligen tror jag att hon blev smittad när vi kom hem från BB då Astrid hade feber natten då vi åkte in till förlossningen. Så gissningsvis hade vi viruspartiklar kvar hemma i våra sängkläder, på skötbordet eller bara i hemmet helt enkelt och då hon var så lite hade hon inte hunnit få i sig tillräckligt med bröstmjölk för att hinna bygga upp ett skydd mot virus. 
 
 
Hon hade under ett par dagar lite tufft att få i sig tillräckligt med bröstmjölk pga att hon var så trött av den höga febern och antagligen en förskräcklig huvudvärk så på tisdag kväll fick jag börja amningsväga henne, det betyder att man väger bebisen innan och efter amning varje gång hon äter dygnet runt för att kunna uppskatta hur mycket hon får i sig. Jag och Moa kämpade på med amningen samtidigt som hon fick lite sockerdropp för att få extra vätska och lite extra näring. Mitt mål var hela tiden att vi skulle slippa sätta en sond för att ge mat i på lilla hjärtat och tack vare att jag såg till att hon åt varannan timme dygnet runt i 1,5 dygn så slapp vi det och på torsdag kväll fick vi äntligen åka hem på permission. Allt gick bra under permissionen och hon började så smått bli samma lilla nöjda och glada bebis som vi hade känt igen sedan tidigare. Så på fredagen ringde läkaren hem till oss för att stämma av hur det hade gått under permissionen och vi fick bli utskrivna! Det var en fantastiskt känsla samtidigt som man kände sig lite orolig för att det skulle komma ett bakslag och att hon skulle bli dålig igen. Tack och lov gick allt bra och hon har inte varit dålig sedan dess. 
 
Det var en riktigt jobbig och tuff vecka det där både att se sin endast 8 dagar gamla bebis så sjuk och dessutom vara helt full av alla hormorner från förlossning och amning som spökar på det, jag var ett riktigt vrak samtidigt som jag gjorde allt för att vara stark för vår lilla kämpe. Vi är enormt tacksamma för den fantastiskt snabba handläggningen på akuten och för det otroligt bra bemötandet på både akuten och barnavdelningen. Vi hade dessutom turen att få träffa samma läkare på avdelningen hela veckan som vi hade träffat på BB-mottagningen innan vi blev utskrivna från förlossningen. Det är inte alls vanligt att man har den turen så det kändes fantastiskt skönt för hon lyssnade verkligen på oss som föräldrar och var otroligt lyhörd och nogrann med allt kring utredningen av vad som hänt med vår älskade lilla bebis! Tack och lov ska hon inte behöva få några men av denna sjukdom utan kommer kunna utvecklas precis som vilket bebis som helst vilket känns otroligt skönt!
 
Det här var helt klart en av de tuffaste perioderna under 2017! Vi är lyckligt lottade över att allt gick bra trots allt♥

Denna design är gjort av Alice - http://alicelindstrom.se
beställ din egna design genom att klicka här

Jeanette

Men usch då :-/ Man blir ju så orolig när de små blir sjuka, vilken tur att det gick bra.
Gratis förresten till barn nr 2 :) Var en evighet seden jag besökte din blogg. Har varit ganska oaktiv under 2017 och inte kunnat blogga regelbundet, men önskar komma igång igen så det ska jag försöka med nu :)

Svar: Ja fy det var en hemsk period men tack och lov så gick allt bra ❤
Jag har inte heller varit så aktiv men har börjat komma tillbaka till bloggen nu så smått :)Kul att höra av dig! Hoppas du haft en fin helg! Kramar
MADDISENJ.SE

2018-01-05 07:31:24
Blogg: http://jiathomsen.blogg.se
Boel

Men ursh :( Tur att det gick bra <3

Svar: Ja verkligen,det var en jobbig vecka!
MADDISENJ.SE

2018-01-05 09:00:53
Blogg: http://boelsdagbok.blogg.se
Mirre Sweetwords

Ohh hua tur att allt gick bra och så bra att ni åkte in så snabbt, att ni var uppmärksamma tillräkligt snabbt

Grattis till barn 2 =D

Svar: Det är tur att jag jobbar som sjuksköterska inom akutsjukvård. Då kan man det där med tidiga signaler på att något inte stämmer ;) Tack så jättemycket!! <3
MADDISENJ.SE

2018-01-05 10:48:27
Blogg: http://myflowergirl.blogg.se/
Evelina

Men oj! :(

Svar: Ja det var inte en kul vecka :(
MADDISENJ.SE

2018-01-05 11:36:25
Blogg: http://www.evelinarou.com
Marie

Men oj va otäckt:( skönt att det ändå gick bra till slut

Svar: Ja det var väldigt läskigt. Riktigt skönt att allt gick bra <3
MADDISENJ.SE

2018-01-06 06:04:41
Blogg: http://maarrre.blogg.se
Netti Starby

Nej vad hemskt men vilken tur ni hade! <3 Kramis

Svar: Ja det var ingen lek, men som sagt så gick ju allt som tur var bra <3 Kramar
MADDISENJ.SE

2018-01-06 14:43:17
Blogg: http://starbys.se/
Amanda

Men åh fy vad otäckt!! Men skönt att det gick bra tillslut <3

Svar: Ja det var en riktigt tuff veckan/period. Otroligt glad över att allt gick bra <3
MADDISENJ.SE

2018-01-06 14:57:04
Blogg: http://mandasdiary.devote.se
Johanna Utterberg

Men huh vad läskigt på någon så liten, tur att det gick bra tillslut.

Svar: Ja det var riktigt läskigt. Kram <3
MADDISENJ.SE

2018-01-06 16:27:32
Blogg: http://johannautterberg.blogg.se
Ida Jansson

Fy va hemsk upplevelse 😦 Förstår ni va superoroliga! Skönt det gick bra 💜

Svar: Tack <3 Ja det var verkligen hemskt!
MADDISENJ.SE

2018-01-06 20:00:58
Blogg: http://onlyonewaytogo.blogg.se/
Jessica Högberg

Men fy så obehagligt!! Kan inte ens närma mej att förstå den rädslan... Härligt att det gick bra dock! <3

Svar: Tack, ja det var en lättnad när vi fick en förklaring till hennes mående och att det gick så bra. Kram
MADDISENJ.SE

2018-01-07 09:37:37
Blogg: http://lchftrollet.blogg.se/
Pauline Hurtig

ojojoj, vad läskigt :( åh känner själv hur jobbigt det måste varit, är ju extra när de är så himla små. kramar!!

Svar: Ja fy det var verkligen jobbigt och läskigt. Så otroligt skönt att allt gick bra. Ja man är inte kaxig när de små är dåliga. Kramar <3
MADDISENJ.SE

2018-01-07 13:29:43
Blogg: http://lillafrokenhurtig.blogg.se/
Sara Ekman

men hjälp så läskigt!! :( vilken tur att det gått bra efteråt <3

Svar: Ja det var verkligen hemskt. Tack det känns skönt att allt gick så bra som det gjorde <3
MADDISENJ.SE

2018-01-07 16:26:44
Blogg: http://aamaziing.se/
Denise

Men fyyy så läskigt, jobbigt och obehagligt! Förstår att ni var utom er av oro! Tur att hon repade sig <33

Svar: Ja det var en hemsk period men som sagt så hade vi tur och allt gick bra med lilla hjärtat och idag verkar hon må som vilken bebis som helst. Otroligt nöjd och glad :D
MADDISENJ.SE

2018-01-10 18:06:41
Blogg: http://hundlivet.se

Namn:
Ska jag komma ihåg dig?

Mejl: (visas inte)

Blogg:

Kommentar: